Har tänkt på min underbara mormor mycket dessa dagar!Jag har aldrig träffat på en sådan varm och underbar människa varken förr eller senare.Hon var så mjuk och snäll men med glimten i sina bruna ögon!
Dom fick slita hårt Erik och Elvira, när dom i början på förra seklet,hade TIO barn i den lilla stugan.
Utan bekvämligheter,kor i ladugården,en häst och det lilla jordbruket.Morfar jobbade i skogen med hästen och var borta mycket.Mormor tog hand om allt i hemmet,som kvinnorna gjorde på den tiden.
Att jag tänkt på henne nu är nog för att ett av barnen avlidit i veckan.Dom var som sagt tio,nu är dom fyra kvar.
Det är livets gång,men känns lite sorgligt när man tänker tillbaka.
Jag var ofta hos mormor och morfar,på Nyberga,på somrarna,när jag var liten.Några av mina kusiner var ibland där också.
Blir så varm i hjärtat när jag tänker på det.
Jag kommer ihåg att jag var där en jul också.Jag fick sova i utdragssoffan i köket.
Mormor satt en stund under gaslyktan och läste i sin bibel innan hon gick och lade sig.
Jag kan fortfarande höra surret från lampan och känna värmen från den knastrande elden i vedspisen. Och värmen från kära mormor.Morfar låg redan i den lilla alkoven dom hade innanför köket.
Julgranen stod också i köket.Det fanns prydnader i den som var självlysande.Jag blev rädd,,första natten,kommer jag ihåg!.
Ja,man tror inte det är sant,när man börjar tänka på hur det var.
Lite annat än vårat digitaliserade samhälle.
Kära momma,du finns här i mitt minne!
