För mig är julen både härlig förväntan och en oroskänsla i magen.Det är nog lite bättre nuförtiden,men man har så många krav på sig själv.
Glömmer aldrig julen 1977(tror jag att det var)
Jag var" hemmafru"på den tiden och då SKA man fixa och dona med allt möjligt.Baka,laga mat,pynta,STÄDA m.m.m.m.
Julfester både i barnens skola och bland vänner och släkt.Julklappsinköp och inslagning.Planering för både det ena och det andra.
Julaftonen skulle vi fira hos barnens farmor och farfar.Det gick bra.Kände att jag var väldigt trött,men det var trevligt.
På natten vaknade jag och kunde inte andas och hjärtat bara rusade.Det var hemskt!Svärmor kom in till oss och blev nästan hysterisk.Som tur var hade dom en Distrikts-sköterska i byn.Det gick att få tag på henne och hon kom.Vi fick lugnande både svärmor och jag.Dan efter åkte vi hem och uppsökte akuten.Jag var överansträngd!Det höll i sig till och från ganska länge.Just detta ,att tro att man ska kvävas, är förskräckligt!
I flera år, efter detta,kunde jag få något "anfall"ibland,men man lär sig att hantera det,med tiden.
Detta har nog gjort att jag tänker lite annorlunda på saker.Inte hetsa upp mig och tro att jag ska vara bäst.Man är den man är och gör så gott man kan.
Nu har jag tid att göra det mesta i min egen takt.SKÖNT!
Tyvärr sitter det nog kvar lite av prestationsviljan,men det går att tänka vidare om man riktigt anstränger sig.
Nog om detta!
--
Nu ska vi alla försöka ha en fortsatt trevlig adventstid!!
3 kommentarer:
Oj, vilken skräckupplevelse på julnatten hos svärmor. Jag har en bekant som råkat ut för samma sak i samband med stress.
Jag kände också av prestationsångensten förr, det där att man skulle vara så himla duktig och klara allt, fast man jobbade heltid. I dag är det lugnare, men jag har faktiskt än i dag lätt för att jaga upp mig t ex inför jul och kalas, fast jag själv inser hur idiotiskt det är.
Usch! Det är obehagligt när kroppen börjar protesetera mot för hög belastning och för lite återhämtning. Och när det sätter sig på andningen är det ju otroligt läskigt! :(
Skönt att du kan ta det mer i din takt nu. Kram!
Ja usch, såna varningstecken känner man igen. :( Nog är det tur att både du o vi andra lugnat ner oss med julstressen. Så mycket finns ju att köpa färdigt nu för tiden.Det viktiga är ju att må gott o umgås!
Skicka en kommentar