Nog längtar man till lite sol och värme nu.Tänk så härligt vi hade det jag och min familj,för ett och ett halvt år sedan,när vi var till Turkiet.Vi var 12 personer och hade det så bra tillsammans.--
Av någon underlig anledning kom jag i natt att tänka på Sollefteå.Som inte fyllda 18 år,skulle jag praktisera hos en tandläkare där,12 mil hemmifrån.Nog var det lite tufft att bo i ett hyresrum hos människor jag inte kände.
Har senare tänkt,att han var ju smart,denne privattandläkare.Vi var tre tjejer som skötte allt som en tandsköterska gör.Ingen hade riktig tandsköterskeutbildning.
När jag kom dit var jag yngst och det var ganska jobbigt.Men jag lärde mig mycket,inte minst om mig själv.Dom andra tjejerna var snälla och trevliga mot mig.Undrar just,vad det blev av dom.Om dom fortsatte utbildningen eller vad som hände.
Samtidigt,som jag kände mig lite ensam,hade jag väldigt roligt också.Min bästa kompis från byn kom ner och började som hembiträde(som det hette då)Vi var ute och dansade på helgerna och gick på Cafe ganska ofta.Dåligt med pengar hade vi ju,så det blev att dela på en läsk,och sitta och titta på folk.
Det fanns två regementen där på den tiden,så gott om killar fanns det.
Jag snappade ju så småningom åt mig en av dom.Han som blev min make i över 40 år.
--
Nån enstaka gång kunde jag gå och äta lunch på Appelgrens.Det fina hotellet,som hade lunchservering.Kommer så väl ihåg när jag åt Isterband med stuvad potatis och rödbetor där.Tyckte att jag aldrig smakat något så gott.Jag var säkert utsvulten och undernärd!!Men jag tycker fortfarande att det är gott.
Staden Sollefteå är så otroligt vacker,jag älskar den lilla staden.
Kuperat till tusen.Det fick jag erfara minsann.Jag bodde nästan högst upp mot skidbacken och min kompis bodde på andra sidan älven.Branta backar och nipor överallt.
--
Men en härlig tid var det för det mesta.Jag fick nog lära mig ganska mycket om att ta hand om mig själv då.
Det finns mycket som ploppar upp i minnet nu.Få se om jag berättar mera en annan gång.
--
Lunchdags är det nu.
På återseende,hoppas jag!
4 kommentarer:
Du träffade alltså din blivande man I Sollefteå i mycket unga år. Lämnade du stan och jobbet för att följa med honom hit upp?
Härliga tider! :)
Men huuu för isterband! *urk* ;-)
I dessa blåsiga tider längtar man till värmen och dom VARMA vindarna.
Jag minns när du kom hem med Lennart första gången. Spännande!
Vilken härlig bild! Fina minnen från solen har vi. :)
Och du har fina minnen från ungdomen. Tänk så spännande ändå att åka iväg så där ensam! Då kanske jag har lite äventyrslystnad efter dig mamma? ;) *kram*
Skicka en kommentar