måndag 16 november 2009

Fortsättning!

Jag skrev igår lite om min tid i realskolan.
En del av det som var jobbigt var mathållningen.Vi hade kokmöjligheter där vi hyrde rum.
På ett ställe stod kokplattan i en garderob,eller vad man ska kalla det.
Säkerheten var nog inte så viktig på den tiden.Jag fick med mig en hel del lagad mat hemmifrån.Men man var ju inte så van att laga själv.
Glömmer inte den gången jag skulle koka potatis och kokade torrt.Vi vet ju hur det luktar om man bränner potatis!!
Hyrestanten blev jättearg,det var hemskt!Det var inte roligt att bo hos denna "tant".Hon hade ständig koll på oss och var såååå krävande.Kommer inte riktigt ihåg hur länge vi bodde där.Vet att Mor o Far hämtade hem mig en gång när jag var riktigt ledsen.
Vi fick gå till Konsumbaren och äta ibland.Räkningen skickades hem till föräldrarna,så jag ville inte gå varje dag.Det skulle bli för dyrt.
Man fick köpa alla böcker och skrivmaterial själv också.Vi fick tag på lite begagnade böcker,men det blev nog ganska kostsamt i slutändan ändå.
Vi fick så småningom flytta till ett annat boende.Det var mycket bättre.
Det gick bra att bo tillsammans med Inga.Men vi var ganska olika.Hon var enormt ambitiös och flitig,Skrämde halvt ihjäl mig till första provet vi hade.Hon sa att om vi inte klarar det ,får vi inte vara kvar.Jag var livrädd.
Men det gick bra,och så småningom förstod jag tågordningen i skolan,och blev säkrare på mig själv.
Jag ville ha lite kul med kompisarna också,men det ville inte hon.Hon bara pluggade.
Vi växte ifrån varandra och senare fick jag bo själv,hos snälla Tant Hedda.

Det var lite till om denna tid.

Åter till nutiden!
Idag i det eländiga spöregnet hämtade jag William från dagis.
Det var så mysigt.Vi byggde Lego länge och åt äpplen.Han är så Gooo när han är med mommo.
Mitt ljus i tillvaron!
Nu verkar det kanske frisknas till i Vara.Elin har varit riktigt dålig igen.Stackars lilla gumman.Det är nog Svininfluensan hon råkat ut för.Det har varit lite nervöst i Mormors hjärta.

Nu får det vara slutskrivet för idag.
Nej just det!
Annica frågade om jag fortsatt med sång och musik.
tyvärr inte
Min högsta dröm har alltid varit att få bli sångerska och kanske sjunga i ett band.Men ödet ville annat.jag har inte ens lärt mig spela gittar,till min stora sorg.

Slut från mig för idag,äntligen!
Adjö!

3 kommentarer:

Viktoria sa...

Tack för hjälpen igår mamma! Det var guld värt. Det är så roligt att se hur ni trivs ihop du o William. :)

Och du - det är ALDRIG försent att lära sig spela gitarr! Det finns kvällskurser... ;)

*kram*

Sanna sa...

Tänkte på samma som Vickan, det är aldrig försent! I måttliga doser kanske det t.o.m. är bra för dina fingrar?
Spännande läsning! Vilken annorlunda tid det var...roligt att läsa om!
Kram!

Eva sa...

Jag håller med ovanstående, det ÄR aldrig försent, börja i kör och sjung för tusan, ta med dig Viktoria hon vill ju också =)

jag har också ibland varit sugen på det men inte tillräcklig för att ta steget, jag är ju det svarta fåret vad gäller musik,min pappa spelade saxofon som ung i ett band,min storebror är musiklärare och min lillebror spelar med ett hobbyband på kvällar och helger, mamma är jätteduktig på att skriva texter...det är bara jag som inte duger till nåt sånt =)
Dom är bra att ha när det är familjefest (och då brukar jag sjunga i alla fall)
Ha en bra dag nu fast det är grått och trist.

Bloggintresserade